Julreflektioner

Av AnnaPanna


Vad göra i tre dagar? - tre dagar går snabbt, visade det sig.

60 mil bilkörning tor i vinterväglag är precis vad det låter som - 120 mil.

Julmaten är överskattad - varför inte en fräsch sillsallad tillsammans med en färsk grönkålssallad med rödbetor och bredvid det en fräsch lättkokt morotssallad med ingefära och apelsin och på topp lite skinka och prinskorv. Med en riktigt stark senap. Det är allt som behövs. - det var perfekt!

Julklappar är kanske inte överskattade men de ska ges med känsla. Och sen kan man ju ge bort mer saker när man har chans, vilket också gjordes. Tack mamma för alla "icke-julklappar".

Skidåkning är absolut inte överskattat. Fick mina pass to, fre och lö på Lugnet. Inte långa men härliga. Kände mig bitvis som Kalla eller Elofsson, ja de få stunder när jag inte var tvungen att stanna och pusta...

Vad gör jag här? När jag körde hem idag kände jag tydlig hur långt söderut jag bor i Sverige. Regn och inte en gnutta snö kvar. Det får jag nog fundera och reflektera över lite mer för mig själv.

Over and out.

Favorit i repris

Varför ändra på ett vinnande koncept?

Det blev minst lika lyckat som förra året, tävlingarna avlöste varandra, Snillet Bengtsson underhöll, jag var lika kass på ballongtävlingen som förra året (varför gjorde jag det igen?), vårt bord vann inte i år heller, jag hann aldrig gå och sätta mig mellan danserna.

Nytt för i år, förvaltningschefen visade sig vara en fena på musik och har en riktigt bra sångröst, jag fick höra en skandal som jag aldrig får yppa för någon, jag fick en dans med Index, och från en annan fick jag "om jag var singel, skulle du vilja dejta mig då?" Det tycker jag var rätt gentlemannamässigt, korrekt och fint sätt att uttrycka sig på istället för att bara råragga.

Mr Bean på spinning

På spinpasset idag tyckte jag det var väl hög musik, det är det ibland, och jag tänker ibland att jag vill inte få tinnitus. Så idag gjorde jag slag i saken och efter några låtar gick jag till behållaren på väggen för att hämta öronproppar. Jag försökte och försökte men fick inte ur några öronproppar ur behållaren. Till slut lyckades jag slita den från väggen... gick till spinledaren med behållaren som fick ur två öronproppar åt mig...
Kände mig lite som Mr Bean och ser framför mig "Mr Bean på spinnning". Han försöker förtvivlat med sina miner få ut öronproppar, lyckas slita behållaren från väggen så att alla öronproppar flyger ut. Han rafsar ihop ett gäng och sätter sig på cykeln igen. Sen börjar han proppa i öronproppar lite här och lite där, i alla öppningar och hålor han kan hitta i kroppen, han ser mycket nöjd ut.
Småskrattandes fortsätter jag mitt spinpass.

Mitt eget knåp

I säkert minst 20 år har jag njutit av att försöka lösa skogssports fotoorientering. Det är något jag längtar efter och det är inte mycket annat i detta sista nummer för året som blir läst. Jag har dock aldrig lyckats lösa det men varit mycket nära många gånger.


I år ser kartan ut så här och det är dessa fotograferade kontroller som ska placeras in. Med hjälp av fotoriktning och banlängd ska man kunna få till det. Just nu stämmer inte banlängden för mig... men jag kämpar vidare.

Hänt på ett ögonblick

Så har jag äntligen börjat bränna på ljusen som jag inte ville förstöra förra vintern. Hade snappat upp hela dan att dessa 4 söndagar from nu och framåt inträffar det jättemånga fler bostadsbränder än vanligt. Jaja, man går ju inte hemifrån utan att släcka sina ljus tänkte jag. Det är ju dumt. Så enkelt är det ju. Eller?


Såg att det började droppa väldigt mycket stearin från grenljuset ner på marmorskivan. La på lite hushållspapper under som tog upp stearinet. Sen såg jag att vekarna var väldigt långa vilket gjorde att det droppade onödigt mycket stearin. Då tog jag en sax och kortade av vekarna. En veke, fortfarande brinnandes, ramlade ner på hushållspapperet som var indränkt av stearin. Ja, just det. Ni fattar. Nu kunde jag snabbt kväva den lilla men otroligt intensiva elden och det var aldrig någon fara men i värsta scenariot hade gardinen tagit eld, jag hade slitit ner den och mattan hade tagit eld osv...

Sprutad och skyddad?

Manus till en thrillerfilm. Någon har iscensatt svininfluensan för att utrota jordens befolkning. Alla som tar sprutan dör inom ett år. Den enda som inte tagit sprutan (alla tycker först att den personen är illojal som inte tar sprutan) lyckas i sista stund hitta ett botemedel och nästan alla hinner få en motspruta innan dom dör. Några stackare får naturligtvis offras för att man ska fatta att allt är en fejk. Detta är en idé från en kreativ kompis. Jag tycker att hon eller Brad Pitt kan få spela hjälten... :-)

Om jag fick chans att göra en skräckfilm skulle växter vara det som var det läskiga. Tex klängväxter som kryper in överallt, kväver, dödar. Och köttätande växter som blir muterade och växer sig ofantligt stora och börjar käka människor. Ja, ni fattar. Fast själv klarar jag ju inte av att kolla skräckfilmer. Hua.


Ja, jag fick sprutan idag.

Heminredning

Ett kärt och intressant ämne, roligt och spännande, det finns så många möjligheter. Som jag sagt tidigare så ska jag ha in mer trä, och ut med glas och metall. Nu är jag rätt så nöjd, för den här gången.


Före.


Efter. Dagens problem, finn fem fel.


Nytt pelarbord.


Nytt sidobord. Dagens andra problem, vad är det för viktig tingest som skådas i bilden som alla bör ha i sitt hem?


Och förresten så blev jag ju klar med det där lapptäcket som gav mig en handledsinflammation.

Nu är det lugnt och skönt i vardagsrummet och jag trivs där.

Vilket slöseri

Förra hösten köpte jag fint kort på Friskis i andan att jag skulle hänga där mycket. Vilket jag gjort tidigare. Fint kort innebär drygt 2000 kr för ett år, man får träna vad man vill, när man vill, var man vill. Skitbra.

Har tänkt många gånger att jag ska räkna ut vad varje pass kostat eftersom jag känner på mig att jag inte hängt där så mycket som jag trodde. Känner på mig att dessa få pass är de dyraste i mitt liv... Nu har jag tagit tag i detta och konstaterat att jag tränat 12 gånger under den här peridoen vilket innebär 183 kr/pass. Inte särskilt smart.

I fortsättningen ska jag köpa klippkort. Det är smart.

Skrämmande?

Eftersom jag varit förkyld i 1,5 vecka och nu fått jobbig hosta var jag på jakt efter ett preparat som en av mina sköna kollegor tipsat om. Gick på en hälsokostbutik i Ängelholm och kollade men dom hade inte det. Blev tipsad om Kanjang och Echinaforce och allt möjligt annat men eftersom jag testat såna preparat ganska mycket tidigare i mitt liv och inte tyckt att dom gett nån vidare verkan blev jag skeptisk. Jag ville ha Sancho.
Så tyckte jag rent allmänt att om man äter någorlunda ordentligt får man väl i sig vad man behöver? Nej, sa damen i butiken. Maten är så dålig nu så man får absolut inte i sig vad man behöver. Den är så processad. Förr räckte en salladstallrik för dagens behov, nu behöver man sju. Ok, hon vill sälja, men jag tog henne på allvar. Jag tror det är så. Maten år dålig nu. Och jag är ju inte så jätteduktig med min mat, ett mål varm mat om dagen blir det, och det är inte alltid det är så väldigt högkvalitativ mat. Och så där präktig och duktig som en del är som lagar allt från fina råvaror är jag absolut inte.


Hur som helst slutade det med att jag köpte Mivitotal som innehåller allt, allt, allt, utom järn och omega 3. Också tog jag en akut-x5 som lindrar hosta och förkylning. Få se hur den påverkar min förkylning, jag tycker alltid att förkylningar lever sitt eget liv, känns som det spelar ingen roll vad man gör eller inte gör.

Livet på landet

I lagom tid anlände jag till Bohult igår för att hinna vara med på eftermiddagsdrevet från Hallabökevägen till Flahultsvägen.


I väntan på övriga drevet.


Väntar fortfarande.


Väntan är lång.


Till slut kommer de andra och vi är uppställda för att starta drevet. Shit, direkt efter 20 m kommer jag till en ogenomtränglig granskog. Chockerad insåg jag att man måste ju hålla sin plats och sin kurs i ledet så inte älgarna slinker igenom så det var bara att trotsa skogen och tränga sig igenom. Genomblöt på köpet.


Ganska snart hörs ett skott följt av två snabba. Det är signal att älgen är skjuten och död. Vi fortsätter vårt drev och tjoar och har oss för att störa älgarna. En stund senare hörs ännu ett skott följt av två snabba. Bra! Ännu en älg nedlagd.
En bit efter att vi passerat Haghult, ungefär halvvägs till Flahult, tystnar plötsligt drevet. Men var tog alla vägen? Vad är det som händer? Hör någon ropa, vi ska vänta, stå stilla.


Vad händer? Efter ett tag kommer det fram att en älg skadeskjutits. Detta är allvarligt. Då avbryts allt, ingen får skjuta även om den har en älg i skottlinjen, drevet får stanna, ingen får göra någonting. Alla resurser sätts in på att hitta det skadade djuret innan jakten kan fortsätta.


Det var Kent, till höger i bild, som skadeskjutit en kalv. Kent är en garvad och rutinerad jägare sen barnsben så jag kan tänka mig att det känns skönt för nybörjarskyttar att även en Kent kan göra något sådant. Kent säger själv "Jag gick och letade efter kalven, jag ville inte gå för långt för jag visste den var nära, plötsligt möttes våra ögon, den låg 5 meter från mig. Kalven kastar sig upp och sätter iväg, jag springer efter och ger den nådastöten".


Trots att det fortfarande var ganska tidig eftermiddag avbröts nu jakten för dagen.


Det tar ett tag att ta hand om tre älgar. Dom ska passas på plats (maginnehållet tas ut), släpas fram till en väg, fraktas till Olles lada och flås. Den råa köttlukten dröjer i näsan.


Jag kan bara hitta ett enda ord för att sammanfatta en sån här upplevelse. Magiskt.

Jag har inte slutat blogga

Det har bara blivit ett väldigt långt uppehåll. Och det känns väldigt trögt att komma igång igen.

Här kommer iaf lite bilder från semestern på Samos. Samos visade sig vara en vacker, bergig, grön ö i grekiska övärlden, i höjd med Aten, jättenära Turkiet. Trots så sent på säsongen var det supervarmt, 25-30 grader, en glad överraskning.








Hibiskus.


Hibiskus.


Granatäpple.


Paradisvik.


I paradisviken kajakade vi, lätt dramatisk tur som slutade väl.


Vår huskatt. Vi matade katterna i smyg tills vi fick veta att det var ok. Katterna är bra som tar råttor och möss och annat kryp. Men vår råtta (som skrämde slag på oss) som vi fick in på balkongen tog inte katterna utan den tog Mr Michalis, the rat killer. Also known as the tourist killer. Om dom inte behagade honom. (Mr Michalis ägde stället vi bodde på...)


Stället vi bodde på. Här var det skönt att hänga.


Utflykt till ön Patmos. Besök i Johannes döparens grotta där han fick uppenbarelsen av gud och skrev uppenbarelseboken.


Och ett kloster.


Fortfarande på Patmos.


Mer hibiskus.


Övermogen citron.

Höstens första orientering

gick av stapeln en bit öster om Höör, där jag tillbringat lördagskvällen på en kvartersfest, initierad av pappa och Maria. Vilken för övrigt var mycket trevlig! Tack pappa och Maria. På söndagen skulle vi alla tre åka på orientering, pappa anmäld i riktig klass och Maria och jag skulle springa öppna banor. Som vanligt kom vi inte iväg i tid men det gick bra ändå...



Den okontrollerade och jättestora missen på trean kan jag ursäkta med att det var så torrt i markena att den lilla sjön inte syntes alls. Ok, man ska inte skylla på nåt när man missar... det finns väl annat att läsa på än sjöar...
Maria (som är "gammal" friidrottare) hade inget kul upplevelse, hon snurrade till det ordentligt och efter att hon träffat pappa i skogen och han visat henne var hon var försökte hon bara ta sig i mål närmaste väg.
På väg hem sa Maria till mig "Jag skulle vilja njuta när jag springer orientering men det går ju inte". Jag funderade lite. Jag håller med. Det är mest stånk och stön, man tar sig aldrig tid att titta upp och känna, oh vad fint och härligt det är!

Kanske, hoppas

Jag är så trött på att få bilen invaderad på olika sätt av olika människor, och har förstått att 4 ggr på 15 år är ganska mycket. Det är konstigt för jag är varken slarvig, nonchalant eller lämnar något stöldbegärligt i bilen (enligt min mening men kanske ett par solglasögon är stöldbegärliga för en desperado). Kanske har jag bott/bor på fel ställen. Jag har förstått att vissa lämnar sina bilar olåsta, det är helt klart en poäng med det, men det känns läskigt tycker jag.



Så istället för att lämna bilen olåst har jag idag införskaffat en rattkrycka. Den var inte billig men om den kan förhindra ett enda tillgrepp på min bil har den betalat sig. Dessutom har jag rensat bilen fullständigt så inget, inget syns. Kanske kan hjälpa. Ett fejklarm (blinkande lampa i vindrutan) är tydligen inget att ha nu för tiden. Borde man kosta på ett riktigt larm? Näe, jag vet inte.



Som kompensation för mitt lidande fick jag inhandla några krukväxter, hade egentligen bara tänkt köpa två men det blev fem :-)

Så jävla onödigt

Denna syn mötte mig i morse när jag skulle hoppa in i bilen. Men va f...!! Första instinktiva reaktionen, jag låtsas som ingenting så kanske det försvinner! Försvinn! Försvinn! Men det gör det ju aldrig... Kollade runt och inspekterade. Låset till förardörren var uppbänt men funkade ändå. Inget annat såg ut att ha hänt, ingen mer skadegörelse, inget stulet, ingen hade varit inne i bilen, alla dörrar låsta. Skönt i det osköna! Och bilen var ju inte stulen!

Ok, då vet jag precis vad som ska göras, har nämligen varit ute för liknande saker tre gånger tidigare. Är det mycket? 4 tillbud/brott på mina bilar på 15 år? På drygt en timme hade jag polisanmält händelsen, ringt försäkringsbolaget och lämnat bilen på Villans Glas som kunde fixa rutan under dagen. Ibland kan man vara extremt effektiv när det är nödvändigt...;-)

I morgon bitti ska jag köra förbi Börjessons, dom behöver fotodokumentera och kostnadsuppskatta det uppbända låset.

Funderar allvarligt att leta upp min gamla rattkrycka som jag använde flitigt i Stockholm. Lite bängligt och omständigt men om det kan förhindra såna här händelser är det värt det. Japp, jag ska genast gå ner i källarförrådet och leta upp den.

Nu är det allvar

Insåg efter tre dagar med en inflammation ovanför handleden att detta måste tas på allvar, eftersom det knappast blivit bättre utan snarare sämre. Det är nästan omöjligt att inte använda högerhanden men på något sätt måste användningen tvingas att minska om det ska kunna läka. Så ett besök på vårdcentralen och träff med en arbetsterapeut på lunchen idag var helt rätt, inser jag nu. Hon klämde och kände och vände och vred och föreslog en skena som gör att jag inte kan böja handleden eller tummen. Vilket är de rörelser som gör ont. Samtidigt som jag ändå kan använda handen rätt mycket.



Dessutom hindrar skenan att man instinktivt direkt gör saker med högerhanden istället för med vänsterhanden. Smidig och snygg är den också, tycker jag... :-) Detta är sommarmodellen som jag är allra först att testa. Knaprar samtidigt inflammationshämmande piller så om ett par veckor ska dessa problem förhoppningsvis vara ett minne blott.

3 vs Telia

Var ju ganska missnöjd med Telia till slut efter många, många års trogen användning och satte mitt hopp till 3. Redan på två månader har dom gjort två misstag... först var leveransen försenad, vilket jag kan leva med, och dessutom fick jag ju de tre första månaderna gratis. Där börjar problem två. Idag kom en räkning från 3 som sträcker sig från dagen jag började använda det till sista augusti. Vadå gratis? Lätt irriterad att man måste hålla koll själv att man får det dom har lovat. Efter telefonsamtal har det naturligtvis löst sig.
Utvärdering ger ändå plus till 3 (än så länge...)

+ Mindre knapptryckningar för att komma fram till en riktig människa att prata med.
+ Friheten att ha mobilt bredband (vilket jag inte testat än, den står stadigt i sovrummet, den har inte ens varit inne i vardagsrummet, än mindre utanför lägenheten...)

Voltaren och värme

Inspirerad av mitt senaste alster började jag igår rota i mina garnpåsar och sticka på ett lapptäcke till sängsoffan i vardagsrummet. Blev lite trött i högerhanden/armen men brydde mig inte om det.



Aj. I morse när jag vaknade hade jag jätteont i högerarmen. Minsta lilla sak gör ont. Mest runt handleden men även uppåt armbågen. Överansträngd? Så löjligt, jag som stickat så mycket i mitt liv.


Men det är bara att acceptera, hur svårt det än är. Vila, voltaren, värme och totalt stickförbud.

Redo för nästa sommar

Så blev det då färdigt, strandtäcket till nästa sommar, som hållt mig lustfyllt sysselsatt i nästan en vecka. 2 x 1,4 m, 70 lappar, ca 200 m tråd. Tillverkad av undanstoppade kuddöverdrag och tygstycken från min röda period.



Undrar om jag behöver en matchande bikini? För övrigt är vädret perfekt att sitta inne idag, kolla friidrotts-VM, ta det lite easy, längta till nästa sommar. Ety det är jämngrått och regnar. Vilket kan vara ganska skönt ibland.

Och ännu en

Äntligen en "riktig" stranddag igen med medelhavsvärme o stabil sol o badtemp så tom jag kommer i. Skönt!

Nyckelpigeinvasion

Jag vill veta. När Elisabeth och jag var på stranden i söndags var det ju som vi alla vet nyckelpigeinvasion. Vi hade tusen olika teorier om varför det blir så här och jag har sökt på nätet men inte hittat något. Det enda jag hittade var att forskarna inte vet varför. Nähä, nyckelpigor är väl inte så viktiga då...



Men i dagens tidning kom det en någorlunda förklaring. Mycket käk, många barn. Ok. Men varför tror dom att det ska finnas mer käk ute vid kusten? Men det är klart, nånstans måste dom dra.

Det roligaste tyckte jag var att dom biter när dom är törstiga, eftersom Elisabeth blev biten flera gånger. AJ! sa hon, och fick ett ilsket rött bitmärke. Jag blev inte biten en enda gång. Kanske jag var uttorkad.

Färger

Under ett av alla mina yogapass här under våren hade jag en tydlig upplevelse en gång. Det var när vi skulle ligga på mattan och slappna av det sista vi gjorde, som vi alltid gör. Man domnar bort lite, en del somnar och snarkar. Hur som helst så gick hon runt med ett doftljus till var och en och viftade med det. Eller det vet jag inte för jag blundade ju. Men jag kände när hon kom till mig och först blev det jättelila innanför ögonen och sen blev det jättegrönt. Det var så tydligt. Först nu är jag nyfiken vad färgerna betyder och har kollat upp. Vet inte om det är seriöst men det är iaf intressant.

Lila: Du söker din drömpartner. Du är en drömmare och ser ofta världen genom ett önskeperspektiv.

Grön: Du ogillar förändringar. Du vill ha kontroll över dina känslor och att saker och ting ska vara klara och tydliga. Du försöker alltid göra det rätta.

Jag kan ju inte säga att det inte stämmer...

Här finns fler färganalyser om någon är intresserad.

Kärlek vid första ögonkastet

Det ska vara en röd skönhet, eller hur Index? I flera år har jag vetat precis vad jag vill ha och sen när det slår till blir det inte alls vad jag tänkt mig. Men så är det med kärleken. När den kommer så kommer den. Jag pratar naturligtvis om cyklar...

Min dröm var en gammal, gammal damcykel med stora hjul som är lättrampad och rullar bra. För en sån hade jag när jag var liten. Och det är den bästa cykel jag haft i hela mitt liv.

Efter att ha fått på två nya framdäck på bilen i Klippan (ingen risk för vattenplaning nu! Visste ni förresten att på en framhjulsdriven bil slits framdäcken 3 gånger så fort som bakdäcken) fortsatte vi till Jönssons cykelaffär i Billesholm. Där hade han två gamla, gamla superrostiga fallfärdiga vrak som han menade att han skulle rusta upp och sen kunde jag komma nästa lördag och köpa om jag ville eller inte för dom skulle gå åt ändå. Och billiga är dom inte för dom är väldigt populära (20 st som han fått från en samlare hade gått i ett nafs förra veckan). 1500 kr går dom på. Hmmm.

Börjar inse att gamla, gamla cyklar faktiskt är ganska gamla. Och rostiga. Så for vi tillbaks till Klippan och hittade två små cykelaffärer som inte hade några begagnade cyklar alls. På väg hem tänkte vi att i Munka kanske det finns nåt så vi stannade på macken och frågade och det visade sig att det finns en ny cykelbutik på nya industriområdet med lite begagnade cyklar. Och då fick jag syn på henne. Strålande vacker, rejäl, tung och stabil men ändå smidig och nästan som gammal, gammal fast ny. Dessutom begagnad men knappt använd för damen som fått den i present av sin dotter kunde inte cykla på den. Därav kraftigt reducerat pris.



Notera militärstuket, det är en Kronan. Notera även röret under pakethållaren där det ligger en cykelpump. Dessutom kommer jag att cykla regelrätt framöver då det är dynamo fram och en sensor på bakljuset som gör att det automatiskt lyser när det är mörkt. Och det allra viktigaste, den har stora hjul, är lättrampad och rullar bra.

Min 15 år gamla trotjänare, som har blivit ganska trög med åren, har nu pensionerat sig i cykelförrådet men kommer att lämpa sig utmärkt som gästcykel.

Goda vänner och vackra Sofiero

Som trädgårdsintresserad borde jag avlagt ett besök på Sofiero för länge sen. Men så har det inte blivit och nu tack vare Monkan, har jag äntligen hittat dit.



Helt utan förväntningar for jag dit, och därför fick jag inte med mig bästekameran. Så dumt.



Bilderna gör inte trädgården rättvisa.



Jag blev helt imponerad av hur stor trädgården var och hur välskött det var och hur vackert det var.



Kompositionerna var väldigt blandade, både vad gäller växtval och färgval.



Och nästa år i juni ska jag definitivt göra ett besök där för att beskåda rhododendronblomningen.