söndag 18 oktober 2009

Livet på landet

I lagom tid anlände jag till Bohult igår för att hinna vara med på eftermiddagsdrevet från Hallabökevägen till Flahultsvägen.


I väntan på övriga drevet.


Väntar fortfarande.


Väntan är lång.


Till slut kommer de andra och vi är uppställda för att starta drevet. Shit, direkt efter 20 m kommer jag till en ogenomtränglig granskog. Chockerad insåg jag att man måste ju hålla sin plats och sin kurs i ledet så inte älgarna slinker igenom så det var bara att trotsa skogen och tränga sig igenom. Genomblöt på köpet.


Ganska snart hörs ett skott följt av två snabba. Det är signal att älgen är skjuten och död. Vi fortsätter vårt drev och tjoar och har oss för att störa älgarna. En stund senare hörs ännu ett skott följt av två snabba. Bra! Ännu en älg nedlagd.
En bit efter att vi passerat Haghult, ungefär halvvägs till Flahult, tystnar plötsligt drevet. Men var tog alla vägen? Vad är det som händer? Hör någon ropa, vi ska vänta, stå stilla.


Vad händer? Efter ett tag kommer det fram att en älg skadeskjutits. Detta är allvarligt. Då avbryts allt, ingen får skjuta även om den har en älg i skottlinjen, drevet får stanna, ingen får göra någonting. Alla resurser sätts in på att hitta det skadade djuret innan jakten kan fortsätta.


Det var Kent, till höger i bild, som skadeskjutit en kalv. Kent är en garvad och rutinerad jägare sen barnsben så jag kan tänka mig att det känns skönt för nybörjarskyttar att även en Kent kan göra något sådant. Kent säger själv "Jag gick och letade efter kalven, jag ville inte gå för långt för jag visste den var nära, plötsligt möttes våra ögon, den låg 5 meter från mig. Kalven kastar sig upp och sätter iväg, jag springer efter och ger den nådastöten".


Trots att det fortfarande var ganska tidig eftermiddag avbröts nu jakten för dagen.


Det tar ett tag att ta hand om tre älgar. Dom ska passas på plats (maginnehållet tas ut), släpas fram till en väg, fraktas till Olles lada och flås. Den råa köttlukten dröjer i näsan.


Jag kan bara hitta ett enda ord för att sammanfatta en sån här upplevelse. Magiskt.

7 kommentarer:

Lars G. Johansson sa...

En (för mig) annorlunda upplevelse! Måste vara väldans spännande, kan jag förstår. Du skriver mycket bra och mustigt i denna historia om "eftermiddagsdrevet från Hallabökevägen till Flahultsvägen" - "Den råa köttlukten dröjer i näsan". Det är nästan som att jag var där. Bra AnnaPanna!

Elisabeth sa...

Ja, det måste ha varit en spännande upplevelse. För mig räcker det gott med att läsa din berättelse och se bilderna. Som Index sa: Det kändes nästan som jag var där.

olena sa...

Jag gråter för Kents nådaskott. Uhuuu....måste det bli så grymt? Kalven led...Uhuuu...

olena sa...

Ja i övrigt, mycket bra historiaberättande....trots kalvens lidande....

AnnaPanna sa...

Ja, det är grymt. Det är livet på landet.

olena sa...

Syrran, du är heroisk!

bj sa...

Ett reportage från den hårda verkligheten på landet! Här köper vi köttet i köttdiskar - kan det verkligen stämma att det härrör från levande djur?