Orienteringshistoria

Med min bakgrund kan jag ju inte vara annat än stolt över att Svenska Orienteringsförbundet firar 70 år i år. En liten film på 26 minuter över dessa 70 år kan ses på
http://www.orientering.se/webbtv/default.asp?a=1148990&em=151883

Jag förstår att ingen som inte är orienterare orkar titta på denna film. Och orienterare har häcklats i alla tider. Lera och sörja och hopplösa förhållanden är det som mest hållits fram. Men det är något speciellt med orientering, det är själ och hjärta och utmaning och tillfredställelse.

Jag blir förundrad när jag ser i filmen hur det gick till i början på 1900-talet. Dom sprang i kostym och antagligen lågskor. Det är svårt att se vad dom hade på fötterna. Var det likadant i andra idrotter? Men vad ska man jämföra med? Dom här var ju ute i skogen! Men det fanns väl inget annat att ta på sig. Också tänker jag vad bortskämda vi är idag. Riktiga skor och kläder för att springa i skogen, varmduschar efter genomfört värv. Men bara så sent som när jag var liten var det alltid kalldusch. Hua, en tidig marstävling, man hade redan förfrusit händer och fötter genom att springa genom isindränkta mossar i ett fåtal plusgrader, sedan skulle man duscha i iskallt vatten.... nä det var inte bättre förr.

Färdig!

Min uppgift råkade ju bland annat bli att måla listerna i sovrummet. Hur svårt kan de va? Och hur lång tid kan det ta? Började ju redan förra helgen med detta projekt. Fick börja med att pilla bort allt gammalt lim men hann få på två strykningar. Den här helgen skulle dom "bara" limmas fast. Med det segaste lim man kan få tag på tror jag... Sen hade jag i latexfog för det blev en stor springa mellan listen och väggen, detta uppstod pga att listerna måste vara helt vertikala och att det inte är tapet på väggarna. Sen fick jag smådutta lite med färg här och där.
Det känns som att detta är det enda jag gjort på två hela helger. Jag inser att jag gjort andra saker men jag kan inte komma på vad. Farsan la golv på en dag, han som målade köksluckorna gjorde det på två timmar...

Ängelholms flygmuseum

Ängelholms flygmuseum på F10 var en av alla museer man kunde besöka under hälsoveckan. Jag tog mig dit mest för att testa flygsimulatorn men det var så mycket, mycket mer. Och det allra häftigaste är att de som driver museet gör det helt ideellt och de flesta verkar vara sådana som "varit med". Han som guidade oss hade jobbat som flygtekniker där på F10 och han som hjälpte till vid simulatorn hade jobbat där som pilot. Då kände jag historiens vingslag kittla mig i nacken. En annan sak jag blev väldigt imponerad av var katapultstolarna. De var helt automatiserade och fungerade även om piloten var medvetslös. Kände av vilken höjd de befann sig på, när fallskärmen skulle lösas ut osv. Dessutom var det inbakat en massa utrustning i stolen, som naturligtvis följde med när man skjöt ut sig, bland annat en liten jolle, som automatisk blåste upp sig om det var tillräckligt fuktigt, typ att man drattat ner i vatten.


Denna skylt mötte oss vid ingången till flygsimulatorn. Och det stämde, när man tittade på när andra flög svajade man lite.


Så var det min tur att testa. Jag har startat och nu flyger jag! Än så länge inga problem.


På väg ner för landning. Nu kommer det mest kritiska momentet i hela flygningen. Jag var grymt koncenterad och helt inne i det och kände mig nästan lite yr. Jag var så inne i det så jag skrek när jag höll på att krascha precis vid landningen, men på nåt konstigt sätt lyckades jag hålla planet på rätt köl och landningen gick bra.

Stökig dag på jobbet / paus i hälsodagar

Varje dag tidigt, tidigt skränar fågelflockarna som galningar, det är hur många fåglar som helst, det är nästan som i Hitchcocks fåglarna och jag känner mig lite obehaglig.


Bilden är lite otydlig men det är hur många fåglar som helst både på hustaket och i luften... tagen med mobil... den som blåtonar...
Men det är tydligen helt naturligt, vi har huggit ner alla deras träd som de brukade bo i, därför bor de på våra tak nu. Flockarna består av mest råkor men också en massa olika småfåglar som tar sitt skydd i dessa stora flockar (fick jag veta av en fågelskådare på jobbet).


När jag kommer till jobbet blir jag glad av nya fina planteringar som gjorts av vår parkavdelning. Dom känns helt nyskapande vad gäller kommunala planteringar, det är stenar och gräs och vit solhatt och massa annat. Jag är helt förvånad men gläds åt det vackra.

Dagen börjar med att utforma diplom till vinnarna i pulstävlingen, bland annat var det en av alla saker jag tänkte på i natt när jag inte kunde somna...
Sen hade jag drygt en timme att jobba med "vanliga" saker. Då kom B störtandes och sa att det var kris i Skälderviken, de skulle lägga nytt VA och ingenting stämde med höjder. Vattengångarna för spill och dag hamnade på samma nivå, och så kan vi ju absolut inte ha det. Så då drog G och jag ut och mätte och kollade och gav dom de uppgifter vi kom fram till och sen får vi bara hoppas att dom får ihop det.

Jag hann precis vara med på lunchvandring med Johan Brink som var en mycket påläst och trevlig person. Ja, sen skulle jag försöka jobba med "vanliga" saker drygt en timme igen för sen var det dags för filmvisning kl. 15. Och jag har ingen kommentar om filmen just nu... den kräver nog en lång egen djup blog, Och sen gick jag och tittade på när Sofia Nilsson tillverkar lergökar i sin lilla keramikverkstad vid Tingstorget, och sen fortsätter det med aktiviter i hembygdsgården i kväll. Men jag kände att efter att ha deltagit i aktiviteter hela må och ti kväll behövde jag en liten paus nu, inte bara för att blogga naturligtvis...

Också vill jag säga att jag tar tillbaks allt jag sagt om att kultur inte är något för mig. Och i nästa andetag inser jag att människorna runt omkring mig är minst lika viktiga för att det ska bli trevligt.

Detta är absolut inte en vanlig dag på jobbet.

Stökig helg på Råå

Hade lovat bort mig som hantverkare/alltiallo hela helgen. Bland annat skulle köksluckor målas.


Många köksluckor blev det ju... och min favoritsysselsättning är inte målning även om jag är händig. Och då av en ren slump/tur springer L på en målare i trapphuset och han erbjuder sig att måla köksluckorna.


Det är en njutning att se riktiga hantverkare i farten, snabbt går det och bra blir det.


Första grundningen är klar.

Sokrates bryr sig inte så mycket utan sover och myser med sin mus.

Beslagen till köksskåpen är sorterade och numrerade.

Lister ska målas.

Sokrates har vänt på sig men bryr sig inte och sover vidare.

Golv ska förvandlas och lister måste pillas bort.

Här fick man ut allt man behövde få ut genom att riva och slita...

Och Sokrates bryr sig fortfarande inte, sover som en stock.

Familjen Taikonen shoppar golv... To be continued...

Modevisning

Satt och bläddrade i gamla kort i eftermiddags och hittade några godingar. Det är runt -97 tror jag, en tur längs konstrundan i Skåne med mamma, pappa och min bättre hälft. Mamma och pappa ville köpa varsin hatt till oss och det fick dom.

Sen skulle det poseras och fotas och det var jag inte alls glad för. Undrar om jag i protest tagit på mig pappas gamla träskor?

Och hatten har jag aldrig använt...

Tjuvtitt

En liten tjuvtitt bakom kulisserna inför nästa helgs fest med 60-talstema.

Idag har jag handlat de sista attiraljerna. Nu återstår bara att lägga upp klänningen.

Tidigare i mitt liv har jag alltid tyckt att det varit jobbigt med tema-fester. Öh, måste man klä ut sig, fixa en massa, öh vad jobbigt. Men nu tände jag till ordentligt, känner att det kan vara kul att få en anledning att piffa till sig ordentligt, vilket jag aldrig gör, eller orkar, i vanliga fall. Och om det är någon fest någon gång blir det ändå ganska diskret klädsel. Vill väl inte stå ut för mycket. Men hur jag än piffar till mig till den här festen kommer jag ju inte att stå ut för alla har ju samma tema. En utmaning vore att gå i dessa kläder på en vanlig fest!

Dock är en utmaning nästa helg att fixa en svinrygg och få på lösögonfransarna.