Inte vilken klöver som helst

Åkte upp till helgen främst för Janne målare. Jag avskyr att måla och ville studera hur ett proffs målar, metodik, penslar mm. Hans företag heter faktiskt så, det står så på hans bil, jag trodde det var såna namn man har här på landet, Bertils dotter, Jan-inges fru, Janne målare osv. Men Janne målare heter så, fast egentligen heter han Jan Johansson. Hans "chef" hade aktivitet för honom på lördagen så han hann bara svänga förbi och se vad vi vill ha målat och var nyckeln finns. Janne visade sig vara en lång smal figur med långt hår och skägg och duktig på att prata och skämta och härma dialekter. Riktigt trevlig. Oftast hänger han långt upp utanför kyrkor för att måla fönster, klockor mm. Han sa att han stretchar varje dag när han kommer hem från jobbet. Det ska jag också göra! Gör jag inget annat ska jag åtminstone göra det! Ibland hugger det i höger skinka nu för tiden, tydligt tecken att jag missköter min kropp.

I väntan på Janne målare börjar vi med trappsteget till nya entrén. Kryssmätning av ramen.

Första satsen med armering av sten.

Steget klart och torkat.

Plattor på.

Rocky diamond, inte vilken klöver som helst!

Bänken som jag gjorde förra helgen.

Sen hade vi Bodil och Evert på middag igår. Så trevligt, De har så mycket att berätta. Om någon Olivia som var hemlös och knatade omkring till var och en, och sa, nu kommer jag, också fick hon stanna 1-2 veckor hos var och en. Fantastiskt. Vilka medmänniskor. Och Evert har blivit så pigg och glad och skämtsam efter att han tillfrisknat från sin mjältcancer. Han strålade verkligen. Han sa att han satt och såg på och drack grogg när de andra utövade vattengympa när de var på all inclusive på Cypern. Han som alltid varit så blyg, säger en sån sak. Sannerligen, allt förändras.