Mina orkidéer

Jag är så glad att jag äntligen lärt mig sköta orkidéer. Och hur svårt kan de va?! Dom verkar ju leva av luft. Vill knappt ha nåt vatten och växer i bark. Men igår fick jag veta att orkidéer är parasiter och parasiterar på barken. Aha, då fattar jag lite mer. Dom växer av död bark... jaha.
Efter att ha fått olika vattningsråd, alltifrån en gång i veckan till var tionde dag till en gång varannan vecka kör jag nu stadigt en gång i veckan. Det verkar funka, tillsammans med att jag har ett väldigt bra läge att ha dom i, ljust men inte direkt solljus. Precis som det står i instruktionsboken...
Hur som helst så är det redan 4 av 5 orkidéer som är på gång med nya blomstänglar. Det var det jag skulle komma till och jag tycker det är fantastiskt. Jag som har dödat alla orkidéer tidigare i mitt liv håller nu på att få omblomning på nästan alla. Men, som sagt, hur svårt kan de va?

Tittut!

Skön helg i Stockholm

Långhelgen (jag tog en semesterdag i fredags) började med svampletning i närheten av Fornboda lite norr om Sollentuna.

Väldigt fin skog att knata omkring i oavsett svamp eller inte.

Jag blev överraskad när jag hittade trattisar. Trodde inte dom var färdiga än.

Jag har gjort en mycket trevlig bekantskap den här helgen. Stockholmsbesökets nya katt, Mississippi, 3 månader gammal. En helt oreserverad, totalt sällskapssjuk, orädd liten fröken. Dock hade hon den lilla egenheten att tidigt på morgonen krypa in under täcket och bita en i foten.

Åh, vad skönt det är i solen.

Kanske ska jag bada.

Hmmm, vad är det här då?

Äh, jag dyker!

Orientering stod på progammet lördag och söndag. Söder om Stockholm på Södertörn arrangerades tävling och det var utlovat fin orörd vildmarksterräng.

Min värsta konkurrent var naturligtvis med och startade några minuter före mig. Till femman kom jag ikapp min värsta konkurrent. Sen var hon smart och tog rygg på mig. Lät mig göra misstag medans hon kunde smyga in och få kontrollen. Alltså gjorde jag en grov miss på sexan och min värsta konkurrent var före mig. Hon höll avståndet men till elvan skymtade jag henne när jag var på väg in till kontrollen och hon på väg ut. Men då gör jag en miss igen!

På söndagen var jag ensam att springa och då gick det mycket bättre. Dåliga nerver kanske?

Spel stod också på programmet. Vi dammade av ett gammalt pictonary och det var hur kul som helst. De svåraste orden att både rita och gissa var nog "pulpet" och "munskänka".

Mississippi ville också vara med.

Också blev det en omgång "Ticket to ride".

Koarp, mitt på Hallandsåsen

Det är så läcker väg upp där när man kommer söderifrån. Slingrande väg genom kuperad bokskog. Jag spanade efter kantareller men såg inga.



Och det var ju orientering i fokus, inte svampar. Närmare bestämt DM-stafetten som Helsingborgs SOK arrangerade. Det visade sig att den fina gården uppe i Koarp också är deras klubbstuga. De har även en i Pålsjö.


Jag sprang sista sträckan i klass D120 tillsammans med Åsa och Monika. Åsa som är nybörjare gjorde en strålande insats på den nerviga första sträckan och var bara 20 minuter efter. Monika gjorde ett kanonlopp och hade näst bästa tid på sin sträcka. Jag gjorde ett stabilt lopp på sista och till slut kom vi nia. Nästan sist... men vad gör det, vi hade alla fått komma ut i fin natur i härligt väder och alla var mer än nöjda.

Så jag tyckte jag var värd en pokal när jag kom hem...

Skön helg på landet

Presenten växter.


Maj.


Juli.


September.

Första gången jag kom i kontakt med röd solhatt var när en kollega berättade att röd solhatt hjälper vid förkylning. Då trodde jag att han bokstavligen menade en röd solhatt på huvudet. Så att man såg rolig ut och folk skrattade. Ett gott skratt förlänger ju livet så det botar säkert även en förkylning. Sen fattade jag att det var en växt. Jag hade själv testat Echinaforce när jag var förkyld men hade ingen aning att det kom från röd solhatt (Echinacea purpurea). Magnus är den vanligaste. Purpurea betyder röd. I år har jag även uppmärksammat gul solhatt. Vit vet jag sedan tidigare att det finns.

Här kan man springa, leta svamp eller plocka blåbär.

Solrosen

Jag är lite trött på mina växter på balkongen för tillfället och har redan tankarna på nästa säsong då det ska bli massor med prunkande, färgglada, växtvilliga, blommande, svulstiga sommarblommor.

Så min långa, spinkiga solros blev nästan inte presenterad trots att den levererat en blomma. Som jag kämpat med denna solros, burit in och ut från balkongen för att den inte skulle knäckas när det blåste mycket. Planterat om i en jättestor kruka. Nä, solrosor blir det nog inte mer på ett tag. Men det var kul att testa och jag är jätteglad att den blommade!