Avtäckning

Äntligen dags att ta bort stygnen efter 13 dagar. Jag har varit jätteduktig och inte tjuvkikat en enda gång.


Det gjorde inte ont nu heller.


Minsann hade läkaren som sydde mig rätt att det är ett svårläkt ställe. Det glappar. Helt normalt enligt sköterskan som tog stygnen. På buken läker det tydligen snabbare och lättare. Jaha...


Så nu ska jag tejpa i evigheters evighet. Flera månader. Om jag vill att det ska läka ihop ordentligt och bli ett snyggt ärr. Få se om jag orkar.

Arbetsdag i Bohult

Så var det dags igen, 4 veckor sen sist.


Nyrensade rabatter.


Clematisen är upphängd. Jag vet, det är skitfult. Den har inte haft nåt att klänga på så det har bara blivit en stor klump. Vi ska ta ner den till hösten och sätta upp nåt ordentligt för den att klänga på.


En fisketur hanns med också. Fiskelyckan var god. Förutom den här lilla sötingen fick jag även två gäddor men dom fick sjön tillbaks för jag gillar inte gäddor.


Detta staket har sett ljuset för första gången på många, många år.


Röjning pågår. Fortsättning följer...

Jag hade i alla fall tur med vädret

Svårt att beskriva men befinner mig i ett unikt hus på Gotland, unikt. Det är som ett kråkslott. Unikt. Det är häftigt, det är rogivande, det är fantastiskt. Man behöver inte göra så mycket, man blir lugn av huset och omgivningarna. Säger inte så mycket mer om det för man måste befinna sig här för att förstå.


Har tillbringat många timmar på "haciendan". Det är hur skönt som helst.

Hur som helst hände det en liten olycka idag. Skulle bära en soppåse till bilen för att slängas. Soppåsen innehöll glasbitar från en krossad kaffebryggare (vilket jag inte visste). Kände att nånting rev mig över vaden när jag gick och slängde med soppåsen. När jag tittade ner insåg jag, satan, satan, satan, det här var inte bra. Såg snabbt att det var djupt, måste sys, sen ville jag inte titta mer. Mina medhjälpare ville inte heller titta för mycket men fick på ett stort plåster och sen virade jag mina orienteringstajts runt för att hålla tätt.

In till akuten i Visby. Jag var missmodig, har hört många historier hur folk får vänta timmavis, tom hela nätter på akuten. Det var det som kändes mest jobbigt, inte jacket i vaden utan den timmavisa väntan som jag förmodade skulle komma. Hur går det med såret? Blir det infektion i den här värmen. Kommer dom att kunna sy det om det går för lång tid?

Jag blev extremt positivt överraskad. På aktuen hänvisade hon mig till turistmottagningen, hon sa även att om jag blev kvar på akuten skulle jag få vänta timmavis, det var kaos där, (jaha, tänkte jag, ska jag nu bli skickad hit och dit och aldrig få hjälp). Ringde turistmottagningen och fick en tid 20 min senare. Lysande! Lysande! Turistmottagningen visade sig även ligga mycket nära akuten. Så drygt två timmar efter att jag hade snittat mig i vaden var den ihopsydd igen. 5 stygn blev det. Jag är mäkta imponerad, jag är glad i det oglada att det gick så himla fort och bra.



Det konstiga är att jag inte har haft nåt ont över huvud taget på hela tiden. När jag snittade mig kändes det ingenting, när chocken släppte kändes det ingenting, det enda som kändes var när jag fick bedövningssprutan, när dom sydde kändes det ingenting, sen skulle det göra ont när bedövningen släppte men jag har fortfarande inte känt någonting, bedövningen borde väl släppt nu, 7 timmar senare?

Jag vill tacka mina medhjälpare Lena och Elisabeth för snabba och rediga insatser och Gotland för deras extrainsatta turistsjukvård.

Långtidsprognos

Åker till Gotland i morgon för en vecka. Tjoho.



Men nu måste jag verkligen börja packa! Verkligen.

Vacker trädgård i Höör

Var på besök hos pappa och Maria i Höör i lördags. Lite historia, dom flyttade dit sep 2008, helt nytt område, allt kalt, ingen växlighet, ingen gräsmatta, inga häckar, ingenting, ja ni vet hur det är i nya områden. Himla trist.

Kolla här vad dom fått till i sin trädgård på så kort tid. Maria har stått för planering och växter, pappa för grovjobbet...









Jag tycker det är himla snyggt. Inte en enda gräsplätt är det, slingrande gångar och prunkande växtlighet.

Själv är jag ganska stolt över mina lejongap som jag frösådde i våras... :-\ Den här som trivs i värmen och blev ännu gladare när den blev satt i balkonglådan ler mot mig.