Livet på landet

I lagom tid anlände jag till Bohult igår för att hinna vara med på eftermiddagsdrevet från Hallabökevägen till Flahultsvägen.


I väntan på övriga drevet.


Väntar fortfarande.


Väntan är lång.


Till slut kommer de andra och vi är uppställda för att starta drevet. Shit, direkt efter 20 m kommer jag till en ogenomtränglig granskog. Chockerad insåg jag att man måste ju hålla sin plats och sin kurs i ledet så inte älgarna slinker igenom så det var bara att trotsa skogen och tränga sig igenom. Genomblöt på köpet.


Ganska snart hörs ett skott följt av två snabba. Det är signal att älgen är skjuten och död. Vi fortsätter vårt drev och tjoar och har oss för att störa älgarna. En stund senare hörs ännu ett skott följt av två snabba. Bra! Ännu en älg nedlagd.
En bit efter att vi passerat Haghult, ungefär halvvägs till Flahult, tystnar plötsligt drevet. Men var tog alla vägen? Vad är det som händer? Hör någon ropa, vi ska vänta, stå stilla.


Vad händer? Efter ett tag kommer det fram att en älg skadeskjutits. Detta är allvarligt. Då avbryts allt, ingen får skjuta även om den har en älg i skottlinjen, drevet får stanna, ingen får göra någonting. Alla resurser sätts in på att hitta det skadade djuret innan jakten kan fortsätta.


Det var Kent, till höger i bild, som skadeskjutit en kalv. Kent är en garvad och rutinerad jägare sen barnsben så jag kan tänka mig att det känns skönt för nybörjarskyttar att även en Kent kan göra något sådant. Kent säger själv "Jag gick och letade efter kalven, jag ville inte gå för långt för jag visste den var nära, plötsligt möttes våra ögon, den låg 5 meter från mig. Kalven kastar sig upp och sätter iväg, jag springer efter och ger den nådastöten".


Trots att det fortfarande var ganska tidig eftermiddag avbröts nu jakten för dagen.


Det tar ett tag att ta hand om tre älgar. Dom ska passas på plats (maginnehållet tas ut), släpas fram till en väg, fraktas till Olles lada och flås. Den råa köttlukten dröjer i näsan.


Jag kan bara hitta ett enda ord för att sammanfatta en sån här upplevelse. Magiskt.

Jag har inte slutat blogga

Det har bara blivit ett väldigt långt uppehåll. Och det känns väldigt trögt att komma igång igen.

Här kommer iaf lite bilder från semestern på Samos. Samos visade sig vara en vacker, bergig, grön ö i grekiska övärlden, i höjd med Aten, jättenära Turkiet. Trots så sent på säsongen var det supervarmt, 25-30 grader, en glad överraskning.








Hibiskus.


Hibiskus.


Granatäpple.


Paradisvik.


I paradisviken kajakade vi, lätt dramatisk tur som slutade väl.


Vår huskatt. Vi matade katterna i smyg tills vi fick veta att det var ok. Katterna är bra som tar råttor och möss och annat kryp. Men vår råtta (som skrämde slag på oss) som vi fick in på balkongen tog inte katterna utan den tog Mr Michalis, the rat killer. Also known as the tourist killer. Om dom inte behagade honom. (Mr Michalis ägde stället vi bodde på...)


Stället vi bodde på. Här var det skönt att hänga.


Utflykt till ön Patmos. Besök i Johannes döparens grotta där han fick uppenbarelsen av gud och skrev uppenbarelseboken.


Och ett kloster.


Fortfarande på Patmos.


Mer hibiskus.


Övermogen citron.