Långhelg i Bohult

Vackraste löjtnantshjärtan mötte mig när jag kom i onsdags kväll.

Helgens viktigaste mission var att plantera stockrosor som vuxit så att jag inte kunde ha dem hemma längre. Lite nattfrost i några nätter när de stod ute men det klarade de bra.

Verkar väldigt tåliga så jag hoppas det går bra. De ska ge en fin inramning till uteplatsen är det tänkt. 

Vackraste vedbacken.

Veden blev färdigklyvd så nu har vi flyttat klyven och transportören till grannens bås.

Han har 30 kubikmeter att kapa och klyva... men han är hantverkare och stark som en oxe så det går nog bra.

Avhärdning

Nu är det nära. I lördags började jag avhärdningen. De får stå ute under dagen och inne under natten. Detta bör man göra i ca 1 vecka innan man planterar ut dem så de hinner vänja sig vid utomhusmiljö innan de puttas ner i jorden. Ungefär som inskolning av barn.

Planen är att jag ska plantera dem i Bohult nu i långhelgen som kommer. Hade kanske tänkt plantera dem senare men de har växt så våldsamt och jag kan inte åka iväg en långhelg till och lämna dem under plast hemma. Tror inte de mår bra av det. Så stora som de är nu.

Och ytterligare 1,5 veckor senare

Tror jag tagit mig vatten över huvudet men har man startat någonting får man ta det i mål. Nu blir det ingen mer upp/omskolning, nu får det inte plats mer. Nästan alla har det ganska bra. Vallmon tog jag i klasar och tryckte ner i fiberkrukor. Så ska jag vänta och se vem som mest vill leva och de andra får tas bort.

Glädjer mig mycket åt detta projekt men förstår varför jag inte gör så här varje år.

Knappt fyra veckor

Sedan jag sådde.

9 lådor från början har blivit 17 i och med uppskolning.

Vallmon (errata; orientalisk, inte engelsk) är kämpig. Den är så tät så tät. Var ändå försiktig när jag hade på fröerna men det måste vara 100 % grobarhet på dessa frön. Har försökt gallra den både med pincett och nagelsax.

Stockrosen börjar kötta på sig. Den har hittills fått två omskolningar.

Aklejan blev inte alls lika tät som vallmon och kunde ganska lätt skolas upp idag.

Omskolning

Vadå sega?

Stockrosen tittade upp efter 3 dagar

och den engelska vallmon efter 6 dagar.

Nu blir det ett sjå att vattna, skola upp, avhärda och så småningom plantera ut. Jag är glad för det är stockrosen och vallmon jag är mest intresserad av. Väntar nu på små livstecken från aklejan och lupinen.

Förkultivering

Ännu ett experiment. Man får testa, det är det man lär sig på. Nu när det känns som om det finns hopp om livet igen kom jag på att jag har en massa perenna fröer insamlade och fådda under förra året.

 Billiga matlådor får agera drivbänkar. Stockros (från moster Lillemor), engelsk vallmo (från syster Lena), akleja och lupin från Bohult.

Eftersom perenna fröer kan vara sega att få igång måste det luftas ibland (tror jag, kanske ska de inte vara täckta över huvud taget? Som sagt, experiment) så att jorden inte ruttnar innan de börjar växa. Om det blir något av något av det här så säger jag fortsättning följer.
Ja, det finns något litet hopp om livet igen. Snart mars. Våren är meteorologiskt här.

Jämnare värme

Bastu i köket och rått och kallt i vardagsrummet. Så blir det på vintern. Hur mycket man än eldar i köket sprids inte värmen in i vardagsrummet. Tack vare bror Erik som kläckte idén på älgjakten installerade vi en fläkt förra helgen.

 Hål rakt genom väggen och in med fläkten.

 Klart på vardagsrumssidan.

Inte helt klart i köket.

Det fungerar. På lördagen eldade vi precis hela dagen och temperaturen höll sig runt 20 grader i köket och det blev skönt i vardagsrummet.

Småprojekt och växlande väder

Så blev det en tur till Bohult igen för att kolla över efter Sven. Var där efter Simone men det enda som behövdes göras då var att rensa kyl och frys efter flera dagars strömavbrott. Några träd lutade men det tar väl någon annan hand om så småningom... Inte mycket hade hänt nu efter Sven, kanske fler träd lutar lite, inget strömavbrott.

På jakt efter julgranar på hästön. Först måste vägen röjas från en stackars kullvält tall. Det fixar pappa galant med motorsågen.

Vi hittar några julgranar som vi släpar hem.

Min viktigaste mission var att byta från trimmer till röjklinga och det var skönt att ha moraliskt stöd av pappa då.

Nu när grässäsongen är över tar röjsäsongen vid och det finns mycket att röja. Pappa har beställt en traktorväg ner genom skräpskogen och när jag började röja där insåg jag hur mycket mer man kan göra för att få det snyggt. Få fram stenmuren mot Svenssons, få bort gamla skräpgrenar som hänger långt ner i backen. Ja, det finns mycket att göra och det är bra. Det kan nog bli riktigt fint. Kul.

Detta kanske är det mesta vinter vi får se här nere?

Mer än storm

Jag är ledsen och lite upprörd. Min vackra Kronoskog mellan havet och Ängelholm, där jag springer om jag springer. Längst söderut i Kronoskogen ligger Sibirien och där har det hänt saker. Dessa vackra granar i denna vackra skog ansågs vara fel art i den naturliga floran och har avverkats. Ett cirka 2 hektar stort område har kalavverkats. Till att börja med.

Sedan kom Simone.

Det ser rent ut sagt för jävligt ut. Jag förstår inte. På 1700-talet, när de hade skövlat ekarna, planterades massor av träd i Kronoskogen för att skydda sandflykten och för att skydda Ängelholm mot sand och vindar. Dessa felaktiga granar kanske planterades senare, jag vet inte, men skydd är skydd. De måste väl ändå vara runt 100 år gamla. Nu är det ett gigantiskt kalhygge. 2010 blev Kronoskogen naturreservat och jag förstår inte hur man kan göra ett sånt ingrepp bara så där i ett naturreservat.

Uppsnappat på nätet:
"Strandskogen består till största delen av tallskog eller barrblandskog, men det finns en strävan att öka inslaget av lövträd. Den skog vars skövling ledde till flygsandskatastrofen bestod till övervägande delen av ek."

Kanske vill dom ha lövskog att etablera sig här? Björksly? Ek? Varför kan man inte låta naturen ha sin naturliga gång? Det kommer i alla fall inte att bli någon ny fin skyddande skog här under min livstid. Jag är ledsen.

Oktoberstormen Simone

Min vackra hängpil, min vackra utsikt har blivit förstörd.

Varför får stormar nästan alltid kvinnliga namn?

Älgjakt anno 2013

Tog 4 semesterdagar i år för att riktigt vara med på älgjakten från början till slut. Har aldrig velat "slösa" semesterdagar på älgjakten förut men börjar inse den högkvalitativa tiden med denna sak.

Kläder och människor på tork mellan förmiddags- och eftermiddagsdreven i söndags då det regnade hela dagen. På lördagen var det kanonväder men då fick vi ingen älg för de hör för bra och står och trycker och gömmer sig. När det regnar hör dom inte lika bra och blir förvirrade och springer rakt mot skyttarna. Sex älgar fick vi på söndagen.

På måndagen fick vi drevare ledigt då endast några skyttar var ute med en specialhund för att försöka få fatt på några fler kalvar men det blev inget. Då passade jag på att räfsa löv och lägga i rabatter och jordgubbslandet, sätta upp rådjursnät och snöpinnar (Evert plogar vår nerfart när det snöat) och städa carporten.

På morgonen fick vi även ett nytt handfat installerat i badrummet av en ung trevlig rörmokare.

Min starka bror Erik drog ensam upp båten inför vintern.

Eftersom brunnen sjunkit ännu mer och det endast var 10 cm vatten kvar fick vi snåla hysteriskt på vattnet så pappa tillverkade en provisorisk toalettstol att göra sina behov på rakt ner i komposten. Så där kul när det springer möss i komposten och det är total insyn... men det fungerade jättebra! Pappa är ett geni att lösa saker snabbt och bra.

Några finfina gösar fick vi av grannen Evert som lagt nio nät i Färgensjöarna för ett par veckor sen. Riktigt gott blev det med mycket rikligt med salt och fyllning.

På tisdagen var det då dags för traditionsenlig styckning hela dagen med älgkött-, korv- och köttbullsgrillning och därtill hörande drycker. Mycket trevligt.

På onsdagen tog vi hand om köttet, pappa bedömde köttet och skar färs, grytbitar, stek, entrecote, rygg mm och jag malde och paketerade.

Nu är frysen full igen. Det känns mycket bra. En primitiv urkänsla av välbehag.

Bästa på länge

Har verkligen ingen lust att lägga på mina åtta år gamla dubbade vinterdäck igen. Och nya sommardäck är ett måste till nästa säsong. Och bilen kommer inte att leva så himla många år till. Och jag är så trött på att byta däck. Vad göra? Åretruntdäck? Finns visst inget som heter så egentligen, utan det är odubbade vinterdäck som man kör på året runt av ren slöhet för man orkar inte byta. Sa däckskillen till mig när jag ringde häromdan. Jamen, är det bra då. Vad tycker du? Njae, min fru kör på såna för hon är i samma situation... Ok, då vill jag ha såna.

Tog även med vinterdäcken när jag körde dit idag. Visste inte vilka fälgar han ville sätta de nya däcken på. Han tittade på vinterdäcken och sa, dom ser bra ut, dom kan du fortsätta använda. Vill inte. Men du kan spara dom för det höjer försäljningsvärdet på bilen när det blir dags. Vill inte. Fick ångest av tanken att släpa hem vinterdäcken igen och stoppa in dom i förrådet. Släng skiten sa jag till slut efter visst funderande.

Så fick jag nya odubbade vinterdäck på mina aluminiumfälgar som är finare än metallfälgarna till vinterdäcken.

Det var ett nöje att köra hem på dessa däck. Mjuka och elastiska jämfört med tunnslitna hårda sommardäck eller gamla hårda vinterdäck med dubbar. Riktig körglädje, hur mycket det nu kan bli sånt i en Skoda Felicia.

Det allra, allra, allra bästa och skönaste är att slippa byta däck resten av bilens livstid eftersom jag är så dum i huvudet att jag byter själv. 

Bohult - en lång säsong

Kom av olika anledningar av mig med bloggandet men här kommer en uppdatering från juni till dags dato.

Musbajs i sängen på sovloftet. Pappa som tyckte han mussäkrat så väl när han byggde sovloftet. Satte ut massor av fällor och fick denna enda så den måste kommit in på nåt sätt av misstag. Hur? Fick den och har inte besvärats mer av andra. Så det är nog mussäkrat på loftet. Hoppas det.

Massor av växter har fått sitt hem i Bohult under säsongen. Bla några gräs som ska bli rätt så stora.

Massor, massor av olika typer av timjan har jag också tryckt ner bland stenarna. Tänker/hoppas dom blir bra marktäckare  och håller undan ogräs. En erfarenhet rikare blev jag när jag märkte att gråtimjan är den allra bästa att breda ut sig snabbt.

Fint besök. Superpigg och superglad redan kl 7 på morgonen och måste kolla att hela flocken fortfarande är samlad.

Förra året fick vi inga jordgubbar pga fåglarna så i år tillverkade jag ett nät.

Och resultatet blev detta.

Röjer vedbon. Intryckta saker under 40 års tid så man knappt tog sig in till veden längre. Oh, så skönt. Detta var nästan det skönaste jag gjort under sommaren.
Mycket fick brännas.

Mycket kunde göras ved av.

Nu kommer man åt veden.

Det enda som sparades var den här jättefina bänken som min pappa har tillverkat någon gång.

Fick ett ryck och började måla uthuset. Alla andra byggnader är målade ganska nyligen men inte denna. Tar väl inte så lång tid tänkte jag som hatar att måla. Jaja, det blev klart iaf.

Och dörrarna blev trätjärade.

Schersminen som blev så misshandlad när den flyttades hade fin blomning i år.

Magnusarna blommade fint som vanligt.

Fint besök igen. Denna gång stod kantarellspårning på programmet. Det gick riktigt bra. Hon hittade våra köpta kantareller med lite hjälp.

Bekämpning av myror i sjöboden.

Fisketur som resulterade i en finfin abborre.

Mitt värsta projekt. Har hållit på hela säsongen. Det har hängt över mig. Varit så dödens tråkigt. Isolera runt plintarna på nya entrén. Det som är jobbigt är att gräva i den här hemska pinnmon som den kallas för. Någon slags siltig, sandig jordmån med stenar allt från små till stora stenbumlingar. Går inte att bara köra ner spaden utan man måste spetta först, och hur man än beter sig med spaden får man bara med lite varje gång för man stöter obönhörligt på stenar hela tiden. Men nu är jag färdig! Supernöjd!

En ny hatthylla i nya entrén som ser precis likadan ut som den i andra hallen. Liten detalj på hörnet och gammaldags krokar. Detta blev jättebra.

En liten stentrappa blev också gjord alldeles nyss. Som lite bonus tryckte jag ner dessa stenar sist jag var där.

Trattisarna som det bara är att gå ut och hämta finns inte i år. På hela området fann jag endast dessa i år. Förmodligen pga den torra säsongen. Jag hoppas de kommer tillbaks.

Och ett nytt jakttorn har blivit byggt och utplacerat. Men det har inte jag gjort, det har jägarna i byn gjort.

Nu återstår endast några projekt för i år. Älgjakt, påläggning av rådjursnät och plantering av lindallé.