Jag är ledsen och lite upprörd. Min vackra Kronoskog mellan havet och Ängelholm, där jag springer om jag springer. Längst söderut i Kronoskogen ligger Sibirien och där har det hänt saker. Dessa vackra granar i denna vackra skog ansågs vara fel art i den naturliga floran och har avverkats. Ett cirka 2 hektar stort område har kalavverkats. Till att börja med.
Det ser rent ut sagt för jävligt ut. Jag förstår inte. På 1700-talet, när de hade skövlat ekarna, planterades massor av träd i Kronoskogen för att skydda sandflykten och för att skydda Ängelholm mot sand och vindar. Dessa felaktiga granar kanske planterades senare, jag vet inte, men skydd är skydd. De måste väl ändå vara runt 100 år gamla. Nu är det ett gigantiskt kalhygge. 2010 blev Kronoskogen naturreservat och jag förstår inte hur man kan göra ett sånt ingrepp bara så där i ett naturreservat.
Uppsnappat på nätet:
"Strandskogen består till största delen av tallskog eller barrblandskog, men det finns en strävan att öka inslaget av lövträd. Den skog vars skövling ledde till flygsandskatastrofen bestod till övervägande delen av ek."
Kanske vill dom ha lövskog att etablera sig här? Björksly? Ek? Varför kan man inte låta naturen ha sin naturliga gång? Det kommer i alla fall inte att bli någon ny fin skyddande skog här under min livstid. Jag är ledsen.
1 kommentar:
Man har lov att vara ledsen när skog/träd försvinner.
Men det här verkar våldsamt.
Skicka en kommentar