Inte ens tre, tyvärr

Har med nöje sagt upp både mitt fasta bredband och min fasta telefon från Telia den 7 juli när bindningstiden går ut. Nöjet beror på att jag känt mig lurad, lurad av Telia ett flertal gånger och dessutom känns det onödigt att betala så mycket fasta avgifter när det finns andra lösningar.

Har naturligtvis i god tid i början på förra veckan beställt tres snabbaste mobila bredband med en leveranstid på 2-3 dagar. Tänkte det kan ju bli nåt strul så bäst att vara ute i god tid.

Såg fram emot att ta med mig datorn och mitt mobila bredband på semestern, bara känslan att kunna sitta var som helst och koppla upp sig. Tänka sig. Vilken frihet.

Men tji fick jag. Idag fick jag mail att leveransen är försenad pga leverantören av modemet. Den kommer 13 juli. I gengäld får jag de tre första månaderna gratis.

Det här kändes ju väldigt snopet, nu blir jag datorlös under semestern. Men samtidigt kan jag känna att det är lite skönt också. Två vita veckor... Och jag kan ju alltid blogga från min mobiltelefon med den dåliga rubriken "Multimedia message"... :-/

Uppsnappat i tidningen idag

Jag trodde att man hoppade från Västerbron när man inte ville leva längre men det finns visst bättre sätt och anledningar...

Vackra Hallands Väderö

En tur till Väderön blev det idag istället för att jobba. Det var ett smart byte. På hemväg slog det mig, varför heter det Hallands Väderö när det ligger i Skåne? Snabb sökning gav snabbt svar.

"Trots namnet så tillhör ön Skåne. Det finns olika förklaringar till varför ön heter som den gör. En är att ön kan ha hört till Halland en gång i tiden när det var danskt. Halland var då indelat i två landskap, Nord och Sydhalland och det är mycket möjligt att Bjäre då tillhörde Sydhalland. En annan förklaring är att ön är en förlängning av Hallandsåsen, som skiljer Skåne och Halland åt."


Dagens gåta. Vad heter sjömärkena som syns till höger i bild?


Promenad till fyren i norr.


Många fina växter växer på Väderön. Vilda nejlikor.


Vild kaprifol.


Vild backtimjan.


Utsikt från vår solplats.


Jag fick mest hålla mig under en sjal pga för mycket exponering i onsdags... men jag kommer igen!

Rekordtidig badpremiär!

Sån badkruka som jag är kan jag inte tänka mig att jag badat så tidigt som 24 juni på många, många år. Speciellt inte i ett hav med frånlandsvind. Men det gick och det var bara lite plågsamt. Det var faktiskt nästan skönt. Det var skönt. Undrar om detta är en efterhandskonstruktion?


Dagen avslutades hos Jonas i Vejbystrand och detta är det sista jag såg av Vejbystrands hamn innan cyklarna vände nosen mot Ängelholm igen.
En skön dag!

En studie i knott

Pappa varnade oss, knotten är på krigsstigen nu. Jaja, vi var ju bara ute korta stunder och ville inte kleta in oss med äcklig smörja. Men knott är inte som mygg. Knotten är igång vare sig det är morgon, middag eller kväll. Sol eller molnigt eller regn. Man kommer inte undan. De är miljontals. Varför gör det så ont? Jo, de skär ett litet snitt i huden och suger blod från detta. Inte för att jag fattar hur de klarar av att skära snitt så små som de är.



Ännu mindre än knott är svidknott och de var säkert också inblandade i festandet på vårt blod. Svidknotten känns igen på att de är pyttesmå och ofta kryper in i håret och under kläder på människor.

Man får väl improvisera

Som självpåtagen lekledare och enväldig domare hade jag nöjet att se de andra plågas, kämpa och glädjas, vilket dom gjorde jättebra!


Första gren, kasta sönder ballonger.


I brist på pilar letade jag fram lite olika verktyg som jag tänkte kunde passa. Och minsann det funkade. Pluspoäng till olena som med oerhörd koncentration, fokusering och visualisering snabbt fick ner sin ballong, tätt följd av PP. Eli och Index hade större problem och utkämpade en lång bitter strid som slutade med delad sistaplats.


Hoppa säck i plastpåsar gick också bra. Index ledde hela loppet men PP kom starkt på slutet och tog en delad förstaplats tätt följd av olena och Eli.


Vem tänder snabbast? Helt otippat var Index överlägset snabbast i denna gren följd av olena, eli och PP.



Klart roligast för lekledaren var denna gren. Oj, vad jag skrattade. Tack för att ni anstängde er så mycket! Pluspoäng till Eli som kämpade så hårt så hon fick gräsfläckar på byxorna. Tjejerna mot killarna och första målet vinner var det som gällde. Tyvärr lyckades ingen göra mål och där tar jag på mig allt. För instabila strutar med för små hål och ett litet krocketklot som var svårt att se...

Det glada 80-talet

Förberedelse för att få till ett stort krulligt hår.


Hyfsat blev det men kan inte på långa vägar mäta sig med födelsedagsbarnets äkta vara!




Det är detaljerna som gör det.


80-talsbruden är färdig för festen!

En riktigt rolig fest blev det från början till slut! Som tur var stoppade någon in mig i en taxi vid halv tre i natt annars hade jag nog fortfarande dansat... nu är jag lite trött.

Jakten på Snapphanestallarna

Hur svårt kan de va? Vår guide har varit där massor av gånger, E och jag ingen gång. Tänkte att jag ville ha en bra karta med mig men kom på för sent att jag faktiskt sprungit orientering i trakterna och har en orienteringskarta över området. Men vi förlitade oss på vår guide.


På väg upp mot utflyktsmålet.



Rekonstruktion av vandringen.
A - snapphanestallarna, vårt utflyktsmål.
B - vägen upp.
C - här stannar jag och säger, vilken fin stig som går upp till vänster här, ska vi inte ta den? Nej, säger guiden.
D - här inser guiden att det nog är dags att vi tar oss över bäcken.
Vi går en stund längs en liten, liten besvärlig stig så jag föreslår att vi jobbar oss uppåt (E) till den finare stig som jag vet finns längst upp på toppen av ravinen. E hänger på men guiden fortsätter nere längs bäcken. Redan här hade vi passerat utflyktsmålet utan att veta om det!
Vi bestämmer att hålla telefonkontakt. Varje gång vi kontaktar guiden säger han att det är långt kvar, bara knata på. E och jag knatar och knatar. Till slut befinner vi oss vid F och tar kontakt med guiden. Efter vår beskrivning var vi är säger han att vi ska fortsätta ytterligare 60 m norrut så är vi framme. Vi knatar och knatar minst 60 m men inser att nä, det här stämmer verkligen inte. Efter lite mer konsulterande (G) med guiden bestämmer vi oss för att vända och knata tillbaks. Här är vi ca 1 km från målet! Och under denna vandring har jag druttat nerför ett stup och skurit mig lite i handen och E har drattat omkull bland en massa vassa stenar och skrapat underbenet och slagit i sin kamera. Och under hela denna tid har guiden varit vid utflyktsmålet...


Så äntligen, målet för vår utflykt!

Jag är väldigt nöjd! Hade vi tagit den fina stigen som jag ville hade vi varit vid utflyktsmålet på en kvart, istället för två timmar, och det var ju vandra vi skulle göra. Och det har vi gjort.