Med min bakgrund kan jag ju inte vara annat än stolt över att Svenska Orienteringsförbundet firar 70 år i år. En liten film på 26 minuter över dessa 70 år kan ses på
http://www.orientering.se/webbtv/default.asp?a=1148990&em=151883
Jag förstår att ingen som inte är orienterare orkar titta på denna film. Och orienterare har häcklats i alla tider. Lera och sörja och hopplösa förhållanden är det som mest hållits fram. Men det är något speciellt med orientering, det är själ och hjärta och utmaning och tillfredställelse.
Jag blir förundrad när jag ser i filmen hur det gick till i början på 1900-talet. Dom sprang i kostym och antagligen lågskor. Det är svårt att se vad dom hade på fötterna. Var det likadant i andra idrotter? Men vad ska man jämföra med? Dom här var ju ute i skogen! Men det fanns väl inget annat att ta på sig. Också tänker jag vad bortskämda vi är idag. Riktiga skor och kläder för att springa i skogen, varmduschar efter genomfört värv. Men bara så sent som när jag var liten var det alltid kalldusch. Hua, en tidig marstävling, man hade redan förfrusit händer och fötter genom att springa genom isindränkta mossar i ett fåtal plusgrader, sedan skulle man duscha i iskallt vatten.... nä det var inte bättre förr.
måndag 27 oktober 2008
Orienteringshistoria
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag har sett filmen. Nej, jag vill inte rekommendera någon annan att se den. Svårt att förstå. Men jag la också märke till klädseln, det såg ut som kostym och lågskor. Inte fasen åkte de vasalopp i kostym runt 1930.
Ni tillhör verkligen ett speciellt släkte! Och visst är det lätt att häckla denna för oss andra så jobbiga idrott. Men man kan samtidigt inte dölja en viss beundran inför hela orienteringsrörelsen, sammanhållningen, nakna kroppar i rudimentära unisexduschar och allt vad den betytt för människor och ofta hela familjer. Hurra för orienteringssporten! Hurra!!!
Jamen numera förekommer nästan aldrig unisexdushcar, jo, utomlands är det fortfarande väldigt vanligt... så sent som i Polen -06 var det ett tält med lite vatten där alla skulle försöka duscha. Jo men så tänkte jag när du skulle försöka lära dig lite, det var ju mitt i sommaren, fint väder, varmt, fin terräng, men vad störde då? Jo, myggen!!
Jag såg några minuter på filmen, men den var rätt dryg. Den enda relationen till orientering jag har är friluftsdagarna i skolan, dvs nästan ingen. Jag kan dock absolut förstå charmen. Inte i så många sporter får man den naturupplevelsen.
Den var väl ändå lite bättre än "Margot at the wedding"...? :-)
Ja, absolut! Om nu det är en måttstock?
Det är nog snarare min okunskap som brister, inte filmen.
Skicka en kommentar