Det finns hopp

Det är något psykologiskt befriande med att äntligen få träffa en läkare när man varit hemma så länge som jag varit. Till slut får man för sig vad som helst, tex i morse hade jag en väldans huvudvärk som inte släppte trots lite pillerintag. Har jag månntro en hjärntumör? Ja, lite knäpp blir man allt.

Också måste man känna efter jättemycket varje dag, är jag tillräckligt sjuk för att vara hemma, borde jag försöka gå till jobbet även om jag vet att jag inte orkar, bara för att dom inte ska tro att jag är arbetsskygg.

Efter visst strul fick jag komma in på vårdcentralen idag och träffa en läkare. Snabba frågor, snabb undersökning och snabb slutledning. Diagnos: Trött, hostar och snuvig. Irriterad mesopharynx. Pulm - vesikulärt andningsljud.

Det var inget dödligt, inga bakterier, inte lunginflammation, inte bihåleinflammation eller halsfluss. Bara väldigt elaka virusar. "Stanna hemma resten av veckan så är du frisk på måndag" säger läkaren. Så skönt att höra, nu behöver jag inte fundera mer själv. Läkaren säger det jag vet själv men ibland kan det vara väldigt skönt att få vissa saker bekräftade.

Dessutom fick jag en ny hostmedicin som ska vara bättre än den receptfria jag köpte häromdan. Ovan syns molekylsammansättningen för medicinen. Någon som vet namnet?