I och med denna julhelg har jag förstått ännu mer hur stolta skåningar är att vara skåningar. Maten verkar vara det allra viktigaste. Och julbordet härstammar från Skåne, enligt en skåning. (Jag har inte kollat upp det). Man slaktade en gris och allting skulle tas tillvara. Jaha, tänker jag då, gjorde man inte det i övriga Sverige också...? Nähä. Och sillen måste man lägga in själv. Och senapen måste man göra själv.
"Är det inte riktiga råvaror och man inte gjort det själv känner man det direkt!" Jaha... säger jag. Som inte känner såna saker.
Och ännu en gång fick jag höra vilken fantastisk natur vi har i Skåne, det är hela Sveriges samlade natur som finns i Skåne, utom kanske fjällen då...
Jag är tacksam för
-att jag fått fira jul med familj
-att jag fått äta jättegod julmat
-att jag fått och fått ge julklappar
-att det är så skönt att vara borta och komma hem!
-att jag slipper äta julmat på ett år.
fredag 26 december 2008
En skånsk matturné
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ja, det här ämnet har ju varit uppe tidigare. Är vi skåningar det mest stolta folket månne?! Det låter ju som om vi tror att hela världen cirklar kring oss.
Ja, jag tror att det kanske är så. Det är lite av det jag gillar med er... jämtlänningar är väl ganska lika, jag gillar dom också.
Bra sammanfattning Anna! Men jag måste tillfoga, som äkta hälft, att det var inget fel på varken naturen, maten eller sällskapet. Du blev nog lite utsatt för gamlemorfar i går kväll!
Nej, det var inget fel på varken naturen, maten eller sällskapet. Absolut inte. Och gamlemorfar kanske fick sig en snaps för mycket... :-)
Kollade Olenas bilder. Jättefint där ni var.
Skicka en kommentar