Mulligt i Hestra

Samtal igår kväll:

Jag: I morgon bitti ska jag vara kvart över sju i Örkelljunga.
L: För att kyssas?
Jag: Eh, nej, för att åka skidor.
L: Var det inte därför du köpte munskölj?
Jag: Nej!
L: Det tror alla.
Jag: jaha....

Nåväl, det här försöket blev minst sagt lyckat jämfört med förra försöket. I mitten av veckan lovades regn idag men sen blev det en stor fet sol istället. Mycket snö i backarna. Och framför allt fick jag fatt på skidor!

Jag måste ge mitt sällskap rätt, att jämföra Vallåsen och Hestra ska man inte ens försöka göra. Större system, bättre (svårare=roligare) backar och mycket högre mysighetsfaktor i Hestra.

Jag måste erkänna att jag var bra ringrostig i början, inte så konstigt kanske då det är sju år sen sist. Men efter några åk satt det och så länge jag inte träffade några isfläckar gick det riktigt fint. På isfläckarna hade inte mina hyrskidor mycket till kanter att trycka till med. Eller också beror det på vikten bakom skidorna? Eller tekniken?


På väg upp i en av liftarna.


Idolkort.

Utsikt från toppen. Hög mysighetsfaktor, som sagt.

Så misslyckat!

Vallåsen ToR kan man ju roa sig med en lördag om man tycker det är kul...

Efter många om och men och mycket strul och sjukdom hade vi i alla fall kommit överens om att testa Vallåsen idag (mitt sällskap ville hellre åka till Hestra). Eftersom jag ville ha lite sovmorgon skulle vi träffas där kl. 11. Ja, vi vet att det är sportlovsvecka. Nu efteråt inser jag ju att det var upplagt för att allt skulle gå fel.

Jag var riktigt laddad och sugen, det är alltför länge sen jag kastade mig ut i pisternas underbara värld, ett par timmar i Riksgränsen för 7 år sen på en kick-off med jobbet, och före det en halvdag i Romme alpin för 11 år sen. Jösses, vad tiden går...!

Redan på parkeringen fick jag besked att skidorna i uthyrningen var slut. Satan, varför har jag gjort mig av med min eminenta utrustning som endast är 23 år gammal?! Jo, jag vet, pga ofrekvent åkande och mycket flyttande hivades dom nån gång. Mitt sällskap hade klokt nog egen utrustning men vad hjälpte det när jag inte fick fatt på nåt.

För säkerhets skull gick jag ändå till skiduthyrningen och hörde mig för. 380 st före i kö och 2 timmars väntetid, och allt skulle ändå ta slut.

Jaja, nu är vi här, vi tar en promenad!


Uppför backen bar det.


Nu är vi nästan uppe på toppen i den högra pisten, lätt svettiga och andfådda (jag i alla fall).


På väg ner i den röda pisten. Bakom mig finns lite pucklar som såg roliga ut.


Och här är hela systemet.

Men skam den som ger sig! Nästa lördag gör vi ett nytt försök. Då ska jag boka skidor i förväg och hänga på låset kl. 9 när dom öppnar.

Från Magdalena till Helena

Äntligen. Har hängt framför TV:n och sett allt, och då menar jag verkligen ALLT från alpina VM under två veckors tid. Min sjukdomsperiod råkade ju så lägligt sammanfalla exakt med alpina VM... och det har varit stolpe ut, stolpe ut, inte ens nära en stolpe, långt ifrån en stolpe, flera mil från en stolpe...

Men nu har skidskyttarna anträtt arenan i Sydkorea och vad händer då? I svårast möjliga vind och motstånd går Helena Jonsson och tar hem guldmedaljen i masstarten idag. Det var häftigt att följa och riktigt nervöst. Hon började så dåligt med två bom i första liggande och då trodde alla att det var kört. Men vilken kylig tjej, sen sköt hon som en amazon i resterande skjutningar och alla andra föll som käglor med dåligt skytte. Kul!

Från Sixten till Kalla

Eftersom jag varit hemma och sjuk och kunnat se allt från alpina VM fick jag även förmånen att se denna film när ett snöoväder ställde in det för VM och dom fick skicka in nåt annat i stället.

http://svtplay.se/v/1426204/fran_sixten_till_kalla/fran_sixten_till_kalla

Filmen är på en timme och jag förstår om ingen orkar se den men jag tyckte den var mycket sevärd. De som riktigt lyckades var riktiga tjurskallar, en del mer tjuriga än andra. Och dom var tjuriga på olika sätt. Men en sak som slår mig efter filmen är att Stenmark var tjurig på alla sätt och vis och alltid. Inte ens långt efteråt kan han glädja sig åt sina framgångar, han kan inte ta åt sig eller erkänna sina framgångar på något sätt. Han säger att det är nåt för länge sen som inte är han. Han har faktiskt inte alls förstått vad han gjorde!
En annan gigant är Gunde, han berättar att han var orolig att han var för jobbig för sin omgivning när han höll på som värst. Det visste inte jag iaf att han hade såna tankar när han höll på. Det ger honom credit.
Och Anja. Vår värsta alpinstjärna nu (som egentligen är större än Stenmark men ingen kommer någonsin att bli större än Stenmark). Som misslyckas totalt i detta VM. Anja. Jag är imponerad av henne för allt möjligt, för att hon nu när hon misslyckas visar upp ett stort, stort tålamod mot reportar som frågar henne alla möjliga dumma frågor (också säger dom efteråt att hon verkar inte tillräckligt förbannad för att hon misslyckats... det är inte lätt att vara till lags...). Anja som var uträknad för två år sen inför VM i Åre, då laddade hon två veckor också tog hon 3 guld, 1 silver och 1 brons. Det är vinnarskalle. I år satsar hon på Världscupen och inte på VM.

Det finns hopp

Det är något psykologiskt befriande med att äntligen få träffa en läkare när man varit hemma så länge som jag varit. Till slut får man för sig vad som helst, tex i morse hade jag en väldans huvudvärk som inte släppte trots lite pillerintag. Har jag månntro en hjärntumör? Ja, lite knäpp blir man allt.

Också måste man känna efter jättemycket varje dag, är jag tillräckligt sjuk för att vara hemma, borde jag försöka gå till jobbet även om jag vet att jag inte orkar, bara för att dom inte ska tro att jag är arbetsskygg.

Efter visst strul fick jag komma in på vårdcentralen idag och träffa en läkare. Snabba frågor, snabb undersökning och snabb slutledning. Diagnos: Trött, hostar och snuvig. Irriterad mesopharynx. Pulm - vesikulärt andningsljud.

Det var inget dödligt, inga bakterier, inte lunginflammation, inte bihåleinflammation eller halsfluss. Bara väldigt elaka virusar. "Stanna hemma resten av veckan så är du frisk på måndag" säger läkaren. Så skönt att höra, nu behöver jag inte fundera mer själv. Läkaren säger det jag vet själv men ibland kan det vara väldigt skönt att få vissa saker bekräftade.

Dessutom fick jag en ny hostmedicin som ska vara bättre än den receptfria jag köpte häromdan. Ovan syns molekylsammansättningen för medicinen. Någon som vet namnet?

Jag är aldrig sjuk

Ok, nästan aldrig då. Därför har jag så svårt att acceptera att jag faktiskt blir sjuk ibland, vilket är fallet nu.

Kämpade på på jobbet igår men det kändes inte alls bra och idag var det bara att inse att med hosta och feber är det inte bra för någon om jag släpar mig till jobbet.

Yogan går åt pipsvängen, första gången var ingen riktig gång, andra gången var ledaren sjuk, tredje gången var jag i fjällen, fjärde gången i morgon är det stor risk att jag missar. Suck!

Det enda positiva just nu är att alpina VM börjar idag med Super-G för damer.

Hemresa

På väg hem genom ett snöigt o kyligt sverige via Borlänge, Sala, Katrineholm, Göteborg, endast 4 byten... Allra mest nöjd är jag över skidpasset i torsdags, och att jag hann med ett besök hos mamma i natt. Annars är jag väldigt nöjd med en veckas avbrott från den vanliga vardagslunken. Uppfriskande o styrkande.