Som min kollega brukar säga. Med anledning av Änglamilen. Naturligtvis måste jag därför slå honom. Jag trodde det var kört, min kollega flög iväg som ett skott i starten och jag såg inte en skymt av honom på flera kilometer. Men så började jag skymta en lång, ljus kille som jag sakta, sakta men säkert tog in på meter för meter. När det var 150 m kvar passerade jag honom.
Sen spurtade jag för kung och fosterland. Sen dog jag nästan. Efter mållinjen. Men jag slog honom. Med 6 sekunder. Om han lär sig disponera sina lopp lite bättre blir han livsfarlig. Men jag tror han är lite nöjd ändå, både han och jag kom precis under 25 min. Jag är i alla fall jättenöjd!
4 kommentarer:
Det roliga är att vi stod och hejade på, men vi såg bara långa farbrorn, fast E lyckades få Panna på bild (detta visste vi inte om). Vi såg henne inte passera. Enda beviset var foto på Långa farbrorn där lilla Anna smugit sig före. Tack E för skarpa bilder!
Haha, ja det var en kul bild med överraskningsmoment.
Grattis AnnaPanna till en fin prestation.
Snygg strategi, AnnaPanna! Detta är väl det skönaste scenariot, det att komma starkt på slutet?
Ja Index, det är helt klart det allra skönaste scenariot!
Skicka en kommentar