Orchidéernas väl och ve

Mina orchidéer har några år på nacken nu och har börjat blomma extremt dåligt. Eller blommar inte alls. Och kommer det en blomstängel någon gång emellanåt så håller den inte särskilt länge. Men slänga går ju inte. Nej, nej, för bladen är ju ändå ganska fina på de flesta.

Idag tog jag tag i saken och gick till en sådan affär som kan sånt här. Jo minsann, det behövs tre olika preparat för att få sina orchidéer glada igen. Längst till vänster har vi en sprej för bladen, gör att bladen blir starka och spänstiga och även bra för tillväxten av plantan. I mitten har vi en växtnäring att blanda ut i vatten som dom ska ha när dom inte blommar. Främjar tillväxten av knoppar och blommor. Längst till höger har vi en växtnäring som dom ska ha när dom väl blommar så blommar dom längre.

Och man får absolut inte ge fel preparat till dom beroende på i vilket tillstånd dom befinner sig i. En hel vetenskap men det är lite spännande att se om jag kan få fart på mina orchidéer igen :-)

Långhelg i Bohult

Jag trodde att det hade blivit permafrost och att inget någonsin skulle börja växa igen. Men så var det visst inte. Men vintern har gått hårt åt många växter och rådjuren har käkat upp mina marktäckande buskar som jag satte förra året. Dom ska väl också leva men nu har jag köpt rådjursnät till nästa vinter. Dom kan knapra på något annat än mina buskar.

Anlände Bohult onsdag kväll och gud så vackert det är nu. Massor av vitsippor precis överallt och blommande träd. Vitsipporna har etablerat sig igen efter att fåren försvann. Får tar tydligen död på vitsippor. Fåren försvann alltså för sådär 25 år sedan.

 Helgens viktigaste mission var att klyva jättehögen av införskaffad omkullfallna och döda träd i närmaste omgivningen, ek, björk, bok, gran. Med grannens klyv gick det galant och en ådra av primitiva gener blev mycket tillfredsställd. Göra ved så man inte fryser ihjäl.

Men allra störst tillfredsställelse fick jag av att få plantera en massa perenner längs huset där det är vresigt och stenigt och omöjligt att göra så mycket annat. Få se om dom kan ta över gräs, brännässlor och annan skit.

Tudelad

Vår var det här minsann för en vecka sen. Det var definierat enligt någon statistik som inte betyder någonting. För vädret bryr sig inte om det, vädret lever sitt eget liv. Kraftigt bakslag men man kan ju inte säga annat än att det är vackert. Även om det är kallt och jag längtar efter värme och att växterna ska skjuta upp. Utsikt från mitt fönster på jobbet.

Vipplattor, växter, katter och trattisar

Uteplatsen klar so far. Inte alls säker på detta men får se till våren.

Grundarbetet blev för dåligt men kanske det blir bra.Har iaf kompletteterat lite och sopat i fogsand. Vipplattorna kanske fixar sig automatiskt under vintern... skulle inte tro det.

18 nya växter har fått sitt hem i Bohult.

Äntligen fick jag en bra bild av Bertil.

I brist på trattisar förra helgen kom jag på ett ställe jag ramlade förbi på förra årets älgjakt. Åkte dit och fann ganska mycket. Bra, nu har vi ett reservställe.

Så nu har jag vinterstängt Bohult, tveksamt om jag åker dit nåt mer förrän till våren. Hej då Bohult på ett tag. Saknar dig.

Svamptjuvar

Jag vet, allemansrätt, stället är inte ens på våra ägor, men det är ju vårt svampställe. Hallå. Skulle ut idag och plocka riktigt mycket, har inte plockat så mycket hittills och tänkte, nu får det bli sista gången, riktigt mycket. Soprent och spår efter tjuven. Aha! Men spåren var bara avbrutna stjälkar.
Hittade ändå en del i utkanterna av området och det var faktiskt lite känsla att få kämpa lite för att hitta dom än att bara gå ut och hämta. Men ändå. Lite kränkt känner man ju sig.

Nästan en uteplats

Ordningen återställd, regn, regn och åter regn. Mer eller mindre, faktiskt mindre den här helgen. Gudars vad blött det är i markerna. Blöt sand som underlag till plattläggning är väl inte det bästa, vi får se hur det klarar vintern. Ska lägga några fler plattor nästa helg, den är inte riktigt färdig.

Mmmm, det artar sig, växer sakta fram. Ganska fascinerande.

För att minnas. Så här såg det ut för drygt ett år sedan.

Äntligen

Vinter. I Bohult. Massa hagel hela fredagen och minusgrader hela helgen. Men det är inte det äntligen handlar om.

Lamporna fungerar även om det är inte mycket till solljus under dagen.

Rådjuren har knaprat i sig nästan alla jordgubbsblad. Får väl fixa nåt nät till nästa år men vet inte hur mycket skada de tagit. Det visar sig.

Häcken. Äntligen. Ja, detta är äntligen. Har väntat ett år på att få fixa detta. Eftersom det skulle grävas upp småsyrén här och där som spritt sig som ogräs. Därför måste dom vara ordentligt avmognade innan man flyttar dom. Har väntat och väntat, dom har ju fortfarande gröna blad kvar, och helt plötsligt är det vinter och minusgrader. Så den här helgen fick de bli.

En musjagare kanske har etablerat sig, vi vet inte riktigt. Mycket kärvänlig men lite skygg. Vill gärna ha kontakt men vågar inte riktigt än. Hoppas han stannar på dessa premisser, vi behöver en musjagare i Bohult. Helt klart.

Älgjaktslaget Hallaböke-Bohult

Inför varje gång är man lite tveksam, superblöta mossar, ogenomträngliga granskogar, älgalusar, svettas, frysa, svettas, frysa, men när man väl är där fattar man inte hur man kunnat tveka. Det är trevligt. Det är härligt. Det är magiskt.

Av totalt nedlagt fyra tjurar och fem kalvar var detta den största, en elvataggare på 218 kg efter flåning. Skytten var mäkta stolt.

Så nu har jag ca 20 kg älgkött i kylskåpet på mörning. Egentligen ska dom hänga 10-14 dagar innan man styckar dom men dom har bara hängt 1-2 dagar så jag fick tips av storskytten att man lägger dom öppet i kylskåpet på tidningspapper ett antal dagar. Hur detta ska tas om hand så småningom har jag dålig koll på, pappa har alltid fixat detta, men jag har folk på jobbet som jagar så jag ska höra med dem.

På tork

Har inte ens varit ute och spanat tidigare för det har varit så oskönt väder men insåg sist jag var där att nu börjar det verkligen bli dags. Jo, dom stod där så granna som dom brukar och inte en enda älgalus i sikte. Skönt! Och massor, massor smått på gång.

Så det är bara att hämta och hämta tills man tröttnar. Vågar knappt säga det men man tröttnar lite. Mister ju spänningen med att leta och hitta. Och förra årets skörd är inte uppäten än. Nä, nu får det bli lite grytor med trattisar och nåt kött med trattissås. Minsann. Så man kan hugga in på de nya fräscha.

Inte vilken klöver som helst

Åkte upp till helgen främst för Janne målare. Jag avskyr att måla och ville studera hur ett proffs målar, metodik, penslar mm. Hans företag heter faktiskt så, det står så på hans bil, jag trodde det var såna namn man har här på landet, Bertils dotter, Jan-inges fru, Janne målare osv. Men Janne målare heter så, fast egentligen heter han Jan Johansson. Hans "chef" hade aktivitet för honom på lördagen så han hann bara svänga förbi och se vad vi vill ha målat och var nyckeln finns. Janne visade sig vara en lång smal figur med långt hår och skägg och duktig på att prata och skämta och härma dialekter. Riktigt trevlig. Oftast hänger han långt upp utanför kyrkor för att måla fönster, klockor mm. Han sa att han stretchar varje dag när han kommer hem från jobbet. Det ska jag också göra! Gör jag inget annat ska jag åtminstone göra det! Ibland hugger det i höger skinka nu för tiden, tydligt tecken att jag missköter min kropp.

I väntan på Janne målare börjar vi med trappsteget till nya entrén. Kryssmätning av ramen.

Första satsen med armering av sten.

Steget klart och torkat.

Plattor på.

Rocky diamond, inte vilken klöver som helst!

Bänken som jag gjorde förra helgen.

Sen hade vi Bodil och Evert på middag igår. Så trevligt, De har så mycket att berätta. Om någon Olivia som var hemlös och knatade omkring till var och en, och sa, nu kommer jag, också fick hon stanna 1-2 veckor hos var och en. Fantastiskt. Vilka medmänniskor. Och Evert har blivit så pigg och glad och skämtsam efter att han tillfrisknat från sin mjältcancer. Han strålade verkligen. Han sa att han satt och såg på och drack grogg när de andra utövade vattengympa när de var på all inclusive på Cypern. Han som alltid varit så blyg, säger en sån sak. Sannerligen, allt förändras.

Någorlunda samma sak på någorlunda samma ställe

 Tog tag i virrvarret av allt möjligt och omöjligt i snickarverkstan och vedboden idag.

 Medans pappa gör framsteg med entrén.

Vackrast i Bohult just nu är Magnusarna.

Två små smycken

Tack Eli för att du nämnde gångjärn, det enda jag tänkte var handtag, men självklart gångjärn också.

Nu kommer det aldrig mer vara obehagligt att gå och slänga kompost.

Det här brunnshuset har jag kikat på och funderat på då och då och idag slog jag till. Tyvärr bodde det 2 miljoner myror i huset, ja, dom är inte döda, förhoppningsvis etablerar dom sig någon annanstans.

Den gamla fina, snillrikt konstruerade hästkärran var jag tvungen att slakta till slut. Ingen ville ha den och inte vi heller. Åkte till tippen, nä vi tar inte däck. Nähä. Åkte till däckfirma, nä de där däcken får vi aldrig av. Bränn den. Nämen, det var ju det jag inte ville, bränna gummidäck. Jaja, då blev det en brasa, satan vad det luktade illa.

Så detta är småprojekt mellan hantlangning till pappa och nya entrén. Gipsskivor uppe på en eftermiddag och en förmiddag. Nu är golvisolering på gång och i morgon lägger vi golv. Sen lister och foder. Det går fortare än vi trodde. Sen får Janne målare göra resten. Spackla och måla. Det ska man inte göra själv när det finns fulländade proffs. Och när det absolut inte är det roligaste man kan tänka sig att göra :-)

Utfall av experiment

Jag som trodde att jordgubbarna inte skulle trivas uppe på höjden...

Artonde maj

Femtonde augusti

Fast några jordgubbar blir det inte för fåglarna tar dom innan dom ens hunnit mogna. Det gör inget för jag har ändå aldrig varit särskilt förtjust i jordgubbar :-) Bara glad att plantorna växer sig friska och starka och förökar sig.

Den behövde det

Det blev bara planteringsytor halvvägs upp längs trätrappan för jag har inte orkat kapa och klyva och banka ner fler störar. Fick ju en handledsinflammation av det jobbet förra sommaren. Men nu när jag gått här i tre veckor och såsat inser jag, trappan behöver det. Tänkte att jordgubbslandet är ju inramat av blandat trä och sten. Då skall väl trappan också kunna få lite sten.

Ja, det funkar, tycker jag. Nu blir det mer att rensa men det får det vara värt. På andra sidan har jag slätat marken så man ska kunna gå där med gräsklipparen. Allt för att underlätta skötseln.

Förra året och i år, har jag hittills, vunnit kampen över och med växtligheten.

Ännu en himmel