I alla fall igår. Enda dan då dimman lättade och vi fick ta en promenad på lunchen.
Instängda i ett rum, 11 st, alla kände inte varandra sen tidigare. Mangling, mangling, mangling. Stötning och blötning. Övningar. Utmaningar. Tårar. Stress. Svett. Förlösningar. Oro. Eufori. Kärlek. Konflikter. Skratt.
Framför allt var det spännande på nåt sätt. Och allt var för min egen skull.
Jag är jätteglad att jag fick chans att gå på en sån här utbildning. Dessa 3 dagar hoppas jag att jag kommer att bära med mig länge.
fredag 7 december 2007
Hovs Hallar på sitt bästa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Oj! Jag har förstått att detta har varit häftiga 3 dagar! Nu blir jag ännu mer nyfiken. Får ni berätta några detaljer eller har ni svurit en helig ed att för alltid tiga om vad ni varit med om?
Vi har absolut inte svurit någon ed, men det känns väldigt personligt det vi varit med om, alltså det är inga konstiga saker och inga farliga saker, men situationen gör att man inte gärna pratar om det.
Usch, jag tyckte det lät som en jobbig tillställning.
Jag tycker det låter lie som en kurs jag gått för några år sen - och det var omtumlande.
Vilken fin bild på Hovs hallar!
Precis. Omtumlande är en mycket bra sammanfattning. Upprymd stämmer nog ännu bättre.
Den gröna gräsmattan är bara för vacker! Det är belöningen man får för att ma nbor i Skåne.
Skicka en kommentar