1975 installerades ett badkar i den nybyggda Davids stuga i Bohult. Ett genuint, djupt gjutjärnsbadkar som det hade varit jätteskönt att bada i. Om det inte varit så att varmvattenberedaren bara var på 20 liter. Räcker inte till att bada. Så duscha kan man göra. Om man är snabb, annars tar varmvattnet slut. Utan duschdraperi. I 37 år. Vilket leder till, om man inte är ytterst försiktig, att man stänker ner hela badrummet. Högst irriterande har jag alltid tyckt. Gå på toaletten efter nån som duschat och bli alldeles genomblöt om fossingarna. Inte kul. Så i höstas sa jag, nä nu sätter jag upp ett duschdraperi! Men det var ingen idé för pappa tänkte installera en duschkabin och slänga ut badkaret.
Och denna helg blev det faktiskt gjort. Jag hantlangade och pappa gjorde det mesta. Eller han gjorde allt. Filade ur hål i listerna för vattenrören som går längs väggen. Borrade och skruvade. Läste bruksanvisning. Jag hjälpte bara till vid tunga lyft. Och tungt var badkaret kan jag lova!
Jag har provduschat och vattnet håller sig innanför dörrarna. Inget stänk över hela badrummet. Perfekt.
söndag 19 februari 2012
Att bada eller inte bada
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Oh! Vilka förtjusande nyheter, jag glädjer mig till att prova denna nya installation...
Med tanke på att det också tog 37 år att få en liten hasp på dörren för att kunna stänga ute obehöriga när man gör sina "intima behov", är ju detta ett gigantsikt projekt som nu är klart.
Ja, det är helt otroligt och fantastisk. Men så klart, det handlar om prioriteringar, som alltid.
Skicka en kommentar